När vi tittade in hos Kungen

Många frågar och undrar hur det gick till och varför så jag tänkte dela med mig om vår Kungliga resa.

Landshövdingen calling

Jag satt hemma en kväll i mitten av april, som vanligt upptagen med hur Einsteins teorier om ”krökta rummets bana” skulle kunna kopplas ihop med framtagande av rätt spik till V75. Stördes i detta av en ivrig telefon. ”Hej Tommy, det här är Landshövdingen!” på glad värmländska som fick mig att tänka på Rolandz orkester. ”Hallå. Är du kvar?” hörde jag och vaknade till, ”Visst! Å vad vill du då?” fick jag fram. Hon berättade att jag och Niklas skulle få en inbjudan från Hovet om att käka lite med de kungliga, vi skulle visst bli fler så vi skulle få kontakt med några andra västernorrlänningar.

Inbjudan

”Kom ihåg bara, mörk kostym eller smoking!" sa landshövdingen.

Typiskt, inte frack, som jag samlar på. Gick ner i källaren för att kolla fingarderoben. Bara frack så långt jag kunde se. Smokingen jag ägt försvann vid en otrevlig incident vid en av mina många flygresor kring vår jord. Missförstod skylten vid inchecking när vi skulle lämna Kairo. NO SMOKING stod det, hann få av mig den på studs, fick åka hem i kallingar, skjorta och lågskor (snygga dock). Hittade till slut den mörka kostym som jag nyss köpt för 25 år sedan, skakade av spindelväv och damm, lyckades nästan få igen den. Lena måste ha tvättat den på 90 grader eller så har den krympt av sig själv. Ringde sedan sonen, det vart tyst länge innan han med svag röst fick fram ”Äntligen!”.

Resan

Resan flöt på bra och vi hann med ett besök hos min gamla faster för att få en lektion hur vi skulle bocka och buga, skåla och le. Sedan till hotellet för en öl och ombyte, valde bort träskorna i sista minuten och tryckte på dansskorna ifall att… Tog en öl till som färdkost innan vi gick till slottet med de andra ”klyktattarna”. Ni som vet om vad det är för något förklara det för okunnig ungdom.

Västernorrlands representanter, s.k. "Klyktattare"

Väl framme så kom nästa problem. Vart ska vi gå in? Vi irrade runt, hörde musik och såg en massa dörrar och grindar. Chansade och kom in i Livrustkammaren, försökte hitta ut men hamnade i en pärkällare i stället. Oron spred sig i kungahuset, vart är Lugnvikarna? Köksmästaren rasade, lakejerna sprang så att det rök i trappor och salar. Kungen själv grep in, ”Hitta dem genast, maten kallne!”.

Vi var dock lugna, gammal visdom från scouterna kom till pass, om man alltid följer väggen åt samma håll kommer man ut ur alla labyrinter. Vi dök upp precis innan paniken skulle nå kulmen! Slängde i oss skumpan som bjöds. Bockade och neg åt de kungliga innan vi blev visade in till ”Vita havet”. Alla blev lättade och festen var räddad. Kungen andades ut och höll ett välkomsttal, och vi kände oss stolta som fixat festkvällen.

Middagen hölls i salen "Vita Havet" på Stockholm slott

Festen

Det skulle ätas vid 20 bord, åtta personer vid varje. Tror det var ett par hundra lakejer i stiliga uniformer som passade upp. Tyckte synd om några av dem som såg lite klena ut och skulle stå och hålla brickor med tallrikar, fat och drickat. Det var bara jag som hjälpte dem men drottningen såg ogillande på mig samtidigt som min bordsdam väste ”Sätt dig för fa…”. Mina övriga bordskamrater såg dock beundrade på mig efter mitt inhopp och jag hamnade i samtalets centrum.

Niklas kom upp i smöret vid sitt bord, självaste Prinsessan Sofia hade valt ut honom som sin bordskavaljer, många gubbar, baroner och hertigar rasade över detta val, ett par grevar lämnade lokalen högröd av avund. Men sånt får man ta när man är på Kungamiddag. Skvallertidningarna såg på men jag stack åt dem ett par femtilappar vardera så de blundade och ingen skrev ett jota om den skandalen.

Menyn

Då var det maten; mousserande vin till förrätt, och till det musslor. Själva middagsrätten hade ett gott rödvin och en slags kötträtt. Efterrätt, ja då drack vi sött vin och till det åt vi lite glass. Som avslutning skålade vi igen och hurrade innan vi kunde ta sikte på Bernadottska våningen för lite avec och till det fick vi kaffe. Nu kanske det låter som vi drack i huvudsak, men så var absolut inte fallet. Vi hade trevligt med bra samtal och en massa roliga historier kring bordet. Minglandet sedan ännu bättre, vi bredde på med vår norrländska, skröt om Lugnvik, Lockneberget, Ödstjärn och allt annat fint härikring.

Vi gör kväll

När klockan närmade sig midnatt sa vi till de kungliga att det är ju en dag i morgon också och vandrade sakta mot hotellet. När buset vi mötte längs Drottninggatan såg oss så backade man undan, vi hörde tisslandet om tuffa norrlänningar. Väl framme kände vi att kvällen var väldigt framgångsrik och vi lyckats sätt Lugnvik på kartan.

Många har frågat oss hur det var och grattat till inbjudan. "Hur kändes det att träffa kungafamiljen?" var den vanligaste frågan. Vi vill vända på den frågan, vi funderar på hur det kändes för dem att träffa oss i stället?

Nu är vi åter i vardagen, en kul utflykt. Men nu fokuserar vi på vår flytt till Föreningscentrat, beräknas till mitten av augusti!

Hälsningar från resenärerna

Tommy och Niklas